Har varit nere i källaren och fotograferat vår gemensamma bastu i Bostadsrättsföreningen. Men tanke på så många som bor i föreningen, är vi bara ett fåtal som använder bastun.
Bastun är som ett hus byggd i ett källarrum. Utanför finns duschen.
Inuti är den trevlig. Det får plats en familj att sitta här eller
två personer som sträcker ut sig på en varsin bastulave.
Jag växte upp i Skärblacka, ett brukssamhälle dominerat av pappersbruket - då Fiskeby AB. Fram till 1956 bodde vi helt omodernt i huset Skogaborg, nära vattentornet. Källa och dass fanns på gården. 1956 fick vi indraget vatten och avlopp samt en toalett på bottenvåningen, som vi delade med mina morföräldrar som bodde där. Tvätta sig, gjorde vi i köket med hjälp av tvättlapp och varmvatten kokat på köksspisen.
En gång i veckan gick mamma och jag till badhuset, som låg inom fabriksområdet. Här var det en stor bastu och utanför den en tvättavdelning med några duschar, men framför allt försåg man sig med en zinkbalja och rejäla borstar att skrubba sig med. Det fanns också en avdelning med badkar, men det kostade mera pengar, så där badade vi inte ofta.
Det jag minns av den här veckovisa proceduren är ändå något positivt. Kvinnorna träffades och det var en social kontakt och kontroll som inte finns idag - på gott och ont. Öronen på oss barn fladdrade säkert liksom ögonen var på skaft, av allt vi fick höra och se.
Männen hade förstås separata tider och säkert något tätare än vad som gällde för kvinnorna. Karlarna hade ju smutsiga jobb, så det gällde att de gnodde sitt skinn oftare.
Fler foton på bastur ser du på Veckans hus hos
Hedwig.